fotomarias.blogg.se

Tre veckor i Vietnam är över.. De gick ruskigt fort, det liksom bara small till sedan satt jag i soffan hemma igen..

Vi har haft tre bra veckor.. Tre varma veckor.. Och så härligt att få umgås med den bästa vän jag har, min älskade sambo.. Tre veckor så tätt ihop och aldrig oense om något.. Inte en sur min från någon av oss.. Nu händer det ju sällan eller aldrig att vi bråkar hemma heller, men när man är tillsammans 24 timmar om dagen i tre veckor så kan det ju vara lätt att man är oense eller blir sur över något, men det blev vi inte.. Så tre underbara veckor har det varit ❤️

Här kommer en sammanfattning av vår härliga resa..

Ho Chi Minh..

En stad som jag blev fascinerad av.. Trafiken är otrolig och jag blev helt mållös var gång vi var ute på gatorna..
Det är så mycket mopeder att man inte kan föreställa sig innan.. Det känns som att det inte finns några trafikregler och att det är helt kaos.. Men står man och tittar på det, så ser man att det är ett organiserat kaos.. De som kör har full koll på bilar och andra mopeder..
Men en sak vi undrade var, vart skall alla? Och tar det aldrig slut? Här hemma så är det ju mer trafik vissa tider på dygnet, tex när de flesta slutar jobben, men här var det samma flöde på trafiken precis hela dygnet.. Och de tutade hej vilt.. Och innan man inser varför de tutar tror man att de fått hjärnsläpp eller något.. Men så fattar man att de tutar för att uppmärksamma att de skall svänga ut eller skall köra om.. Det är alltså liv och rörelser alltid..

En stad som verkligen var häftig att uppleva, men några dagar i bensinoset och ljuden räckte för oss..
Det är en stad som man ser de stora klyftorna mellan de otroligt fattiga och de som har det bättre ställt.. Man ser det på hur en del bostäder ser ut, ruckel inklämda mellan nya moderna byggnader.. Och man ser det på gatan.. Väldigt få som tiggde, men desto mer av gatuförsäljare av olika slag, där man bakom dem kunde se in i deras trasiga hem.. Man känner sig lite som en utnyttjare som turist, samtidigt som det kan vara pga turisterna som de överlever.. Jag hoppas och tror att de håller på att klättra uppåt och att det blir mindre och mindre av de som är otroligt fattiga..

En annan fascinerad sak man ser i Vietnam, och vad jag har förstått så ser det ut så i stort sett hela Asien, är deras elkablar som hänger som stora ormbon över vägarna.. Hur kan det liksom funka? Och hur vet de vilken kabel det är fel på om något händer.. Ser i vilket fall rent livsfarligt ut att både ha det hängande så och för elektrikerna.. De behöver ett fackombud 😉

 

 

¨

 

Vi var ju några varv i Ben Than marknaden.. En jättestor byggnad med en marknad i.. Den MÅSTE man besöka om man är i Ho Chi Minh.. Massor av försäljare som säljer det mesta såsom kläder, skor, väskor, tyger, souvenirer, godis, frukt, grönsaker, klockor, smycken, mat.. Ja vad du vill ha egentligen, men det är kopior av märkesvaror, och man kan pruta rejält.. Vi köpte ett par Kånken-väskor, som känns som att de är i bra kvalitet, syns inte att det är kopior.. Nästan som huvudlagret till Wish 😉
Det man skall vara beredd på är att de jagar kunder där inne, så fort man lägger blicken på något så är försäljaren framme och försöker sälja.. Kan vara liiiite jobbigt..
Man kan även handla märkesvaror i stan, men de var inte så billiga som vi hört att det skulle vara.. Vi kollade tex på Nikeskor och Dr Martens, de låg på samma pris som här hemma.. Säkert kunde man pruta även där, men tyckte att det nog skulle hamna på en rätt saftig summa ändå, en summa som man nog kan få på rea här, så det köpte vi inte något av..
Lite småbutiker med kläder, väskor osv fanns det ju med så klart.. Men jag är ju ingen shoppingmänniska så jag tröttnar ganska fort, så det blev inte mycket handlat, och ärligt så kan jag tycka att det var inte så mycket av det jag såg som jag skulle vilja shoppa.. Och det var ju bra både för plånboken och vikten i resväskan..

 

Matställen finns det överallt i Ho Chi Minh.. Allt från de som säljer på gatan till finare restauranger.. Något jag vill tipsa om är matmarknaderna som finns.. Vi hittade tex en vid en park, den låg under jord.. Där fanns både butiker och så en matmarknad eller restaurangmarknad eller vad man skall kalla det.. Vi var på tre olika sådana och åt.. Så gott.. De som säljer på gatan vågade vi inte handla av med tanke på våra svenska magar..
Men hur är maten över lag då? Den är rätt enformig.. De använder inte så mycket kryddor, utan det mesta kryddas med fisksås.. Så det mycket smakar ungefär likadant, men gott... Fast vi tröttnade på den Vietnamesiska maten efter ett par veckor..
De äter ju mycket fisk och skaldjur och en del kyckling..Och så ris och nudlar förstås.. Och de äter så klart med pinnar.. Jag blev en fena på att äta med pinnar 😉

 

Det finns en hel del sevärdheter.. Vi var ju tre dagar i Ho Chi Minh, vi startade vår resa där.. Vi gick och tittade på Notre Damekyrkan, som är en liten kopia av kyrkan med samma namn i Paris.. Den var stängd när vi var där pga renovering, men gillar man kyrkor är den säkert sevärd även inuti.. 
Precis bredvid Notre Dame ligger ett gammalt postkontor.. Idag mer en souvenirbutik i en vacker lokal..
Vi var även uppe på takterassen och tog en drink i anrika Rex Hotell.. De som kan sin historia vet att detta hotell blev känt pga att Amerikanska journalister och militärer höll till där under kriget..
Vi var även uppe i Bitexcobyggnaden, stadens högsta hus.. Makalöst vacker utsikt på kvällstid när staden är upplyst, så det tipsar jag om att åka upp och kolla om du är där..
Något som är ett måste är att åka utt till Cu Chi tunnlarna.. Det ligger en bit utanför stan, men det är inte dyrt med taxi eller om man tar en guidad trip som tex hotellen ordnar.. Jag är inte historieintresserad, men kriget i Vietnam känner ju alla till, och det var otroligt intressant att höra om hur de försökte överleva Amerikanernas bombande och skjutande, genom att tex gräva tunnlar tre, sex och nio meter ner i marken.. Hur de fixade med syretillförsel, hur de gjorde med sjukstuga osv.. Så är du i Ho Chi Minh, åk dit, det är en ren order..

Phu Quoc är en ö som vi hörde en massa gott om.. Att det skall vara typ en paradisö.. Men jag är ledsen, det är det inte.. Hotellet och stranden är jättefin, där trivdes vi.. Men byn är skräpig och smutsig .. Och det byggs hotell ÖVERALLT.. Mellan hotellbyggena ligger det små butiker som mest säljer badgrejer och souvenirer och så några små butiker med godis, vatten, öl och lite annat.. Och så en mängd med restauranger.. De lockar med att ha fisk utanför som de grillar på gatan.. Känns ju inte som det mest hygieniska 😉
Och här ser man verkligen skillnaderna.. Skjul som folk bor i mellan de stora nya lyxiga hotellen..
En guide vi hade på en tur vi gjorde sa att han var glad för alla turister, för det genererar i jobb till de yngre.. Jo det är ju bra, men han såg inte riktigt det som inte blir så bra, som tex soporna.. Soporna som idag ofta ligger i högar lite varstans.. Det finns två fabriker som tar hand om sopor, men om man tittar runt på orten Duong Dong så räcker det inte till..

Jag tror att ön har exploaterat lite för snabbt för att de skall hinna med.. De har förmodligen inte heller den kunskap för att kunna göra sig av med soporna på bästa sätt.. Men hoppas att de får till det, så mycket bättre det hade varit för dem.. Och jag hoppas de hinner få till det innan turisterna hittar andra ställen att åka till, de lever ju för turisterna, och vad skall de göra om de inte kommer? Nä de måste få hjälp med detta, annars är snart Phu Quoc ett stort sopproblem för Vietnam..

Men vill man ha strand och bad, så är strandbiten där hotellen ligger jättefin.. Vi badade i ca 27 gradigt hav och solade i skuggan under palmerna.. Vi hade ca 30-35° alla tre veckorna och bara två småskurar med regn.. 
Massage kan man få på flera ställen på stranden, eller få, men iaf väldigt billigt.. 70:- för en timme med helmassage, det nappade Patrick på..
Försäljare med färsk frukt gick också runt på stranden, och så klart köpte vi.. Ananas och mango är ju jäkligt gott när det är färskt.. Och så mycket godare där nere än hemma..

Inne i Duong Dong finns en nattmarknad, där de säljer kläder (alla säljer i stort sett samma) souvenirer, mat osv.. Här kan man se olika "akvarier" med fiskar, grodor, bläckfisk, musslor och ormar.. Bara att välja en så tillagas de.. 
Den är lite kul att gå på en dag, men sedan räcker det.. Massor av folk, smutsigt och luktar ibland inte hallon..

Det finns inget direkt att shoppa på ön..

 

 

Maten är okej, men som sagt smakar nästan allt likadant, och som krydda används mest fisksåsen.. Vilket man undrar varför.. De har ju pepparodling på ön, varför använder de inte dessa i matlagningen?
Fanns ett par restauranger som serverar annat än Vietnamesisk mat, tex pizza, och det ena pizzastället som hetter Peppers, var riktigt bra på att göra pizza, så där åt vi två gånger..
Ett ställe som vi blev tipsdae om var en restauran som hette Huies Family Restaurant, även kallad Gubben i skogen eller om det var djungeln.. Det var en restaurang som vi aldrig hade hittat till om vi inte fått tips om det.. För man såg inte restaurangen från vägen, det stod en skylt att den fanns där någonstans, men vi hade inte vågat oss in i den mörka gränden om vi inte vetat.. Vi hade aldrig gått in i gränden om vi inte vetat att det fanns en restaurang där inne..Man gick i en mörk smal gränd, längs vägen låg det privatbostäder i form av plåtskjul, och så efter 200 meter så fanns restaurangen.. Mycket folk och det visar ju att det är bra.. Vi fick stå i kö för att få bord.. Före oss i kön stod Tony Irving och hans make Alex.. 
Maten var god, och det var lite småmysigt där ute i backen, så ta er dit om ni är på Phu Quoc..

 

Vi åkte som sagt en guidad tur en av dagarna.. Då besökte vi en pärlodling, en fisksåstillverkare, en bifarm,en pepparodling och ett krigsmuseeum.. Och så hade vi en längre paus på Sao Beach, som skall vara Phu Quocs finaste strand.. Och där var fint, på stranden.. En härlig vit sand med fin natur runt om, och inte ett hotell så längt ögat kunde nå.. Långgrunt och fint.. En riktigt bra tur som jag gillade..
De flesta dagarna låg vi på vår strand, som var jättefin, men bara en bit bort på stranden, åt ena hållet, så kom det skräpiga och illaluktande avlopp..
Det var ett trevligt avbrott från stranden och allt var roligt och intressant att besöka.. 
Coconut prison som var en tup av krigsmuseum var intressant, och man fick se hur fångarna hade torterats.. Människan är en grym varelse..

 

 

Vi har haft en fantastisk resa, med stad, sol och bad, MEN... Jag skulle inte åka dit igen.. Kanske om några år då de kanske har kommit lite längre och ordnat upp sitt skräp och byggt klart, då de kanske har förstått hur mycket turister som kommer.. Om de inte fixar till sopproblemen så lär inte turisterna komma, och då står de där med dyra byggnader som bara kostar.. Och gör de inget åt sitt smuts och sopor nu, så lär de få ett växande problem med sopberg..

Men jag tror att väljer man att åka runt i landet så får man en helt annan upplevelse med fin natur tex.. Men en sådan resa gjorde vi inte denna gången.. 

Vill man ha en sol- och badresa, så är strandhänget fint om man tar rätt hotell.. Det ligger en hel del fina hotell med bungalows längs stranden, och de är fina med strandremsa som tas om hand.. 

Detta var en del av vår resa.. Hoppas ni har gillat att följa oss på vår resa..

Så nu är denna resedagbok färdigskriven och bloggen kommer nu att handla om min fotografering, inredning och i vår så kommer det lite bloggande om konserter.. Och om vi reser något så kommer jag så klart att delge mig av det med..

Ha det fint till vi ses igen..

/Maria