fotomarias.blogg.se

Jag har varit förskonad från oro i kroppen nu ett tag, men nu kom den flygande och jag mår kasst.. Oron som flyger runt som surrande bin i hela kroppen.. Tankar flyger runt och jag kan inte stoppa dem.. Sov sämre än vanligt i natt och kunde inte sova på morgonen.. Hoppas jag kan komma till ro något under dagen.. Skall jobba i natt och då behöver jag vara pigg..

Att älska någon så mycket så att oron kommer för minsta lilla, det trodde jag inte man kunde.. Nu önskar man ju att fler gjorde det, så jag slapp stå ensam.. Eller ensam är jag inte, hade jag inte haft Patrick hade jag gått helt under för länge sedan, men det finns ju någon som borde finnas där mer än Patrick, inte för mig då.. Men har ju insett att det aldrig kommer att ske, och det är inte jag som går mest sårad ur detta, och det gör mig så jäkla ledsen för deras skull..

 

Sköt om er!!

//Maria