Allt för länge sedan..

Allmänt, Husvagnsliv / Barnbarn, Simrishamn, Vinter / Permalink / 0
20 oktober 2019, ja det var sista gången jag skrev här.. Vad har då hänt sedan senast.. 
Ja som alla fått erfara har  och är vi i en pandemi, som jag hoppas snart är minskad, så vi kan umgås på ett mer vanligt sätt.. Jag, som många andra börjar ju bli trött på detta, även om vårt liv inte har ändrats jättemycket.. Det jag saknar mest nu är att få umgås med de vänner vi brukar umgås med, och att konserter kommer igång igen.. De sista konserterna vi var på var i Stockholm januari 2020, då såg vi Five Finger Death Punch, och så var vi i Helsingborg på alla hjärtans dag förra året och tittade på Miss Li.. Efter detta har allt varit inställt, och jag tror ju inte att det kommer vara några större konserter innan hösten..
 
 
I februari förra året fick Patrick ännu ett barnbarn, en liten Elvira. Så nu har vi tre barnbarn, då ett är mitt biologiska..
I April gick min mamma bort efter en kort tids sjukdom.. Så det blev både glädje och sorg i början av året.. Livet liksom <3
 
 
Det positiva med pandemin förra året var ju faktiskt att vi fick tid att vara i husvagnen vi köpt av svärfar.. Den står året runt nere i Simrishamn, men vi kan bara bo i den april-september.. Hade det varit ett vanligt år så hade de flesta helger varit uppbokade av en massa konserter, men eftersom det inte blev några sådana så var vi all ledig tid nere i husvagnen och njöt.. Vi verkligen älskar att vara där, och det har blivit vårt lilla mysiga smultronställe.. Förra året hade vi inte så mycket semester tillsammans, jag och Patrick, men i år så kommer vi ha mer gemensam ledighet, och det ser jag fram emot.. Just på bilden här ser det ju lite kallt ut, men 1/4 när vi kan sätta upp förtältet så hoppas jag på lite varmare..
 
 
Det jag också saknar mycket är att fotografera.. Och då mest konsertfotografering.. Och då allra mest på Sweden Rock, Time to Rock och Kristianstad Rockfest.. Och inte bara att fotografera, utan helheten med fotografgänget, publiken och den urmysiga festivalkänslan.. Tyvärr tror ju inte jag att det blir några festivaler i år heller, men jag hoppas verkligen att jag har fel, men nästa år, då jäklar skall jag rocka runt med min kamera och plåta hej vilt..
Saknar även att fotografera porträtt, jag har satt det på paus så länge Covid-19 sprider sig som det gör, både för min skull och för kundernas, men hoppas kunna starta upp igen i vår, kanske mest ute  då i början..
 
 
I höstas fick vi även den glada nyheten att loppan på bilden här över skall bli storasyster.. Så i juli så blir jag åter farmor.. Underbart!!
I början av året så var vi flytthjälp till min dotter och hennes sambo och hundar.. De har flyttat tillbaka från Jämjö till Karlskrona, bara ett par mil, men iaf närmre, och närmre till jobb för min dotter, så jag är nöjd, och det hoppas jag även de är <3
 
 
Känner ni igen trädet på bilden här över? Det ensamma trädet.. Det trädet kan man se skymta förbi var vecka på tv.. Och då i programmet Mandelmanns Trädgårdar.. Jag ser det var gång vi kör från Simrishamn, och jag har älskat det trädet från första stund.. Det är så vackert där i sin ensamhet.. Lite som jag, ja inte vacker, men gillar att vara ensam.. Och jag hade älskat att få tillbringa tid tillsammans med trädet, bara sitta där och bara vara.. Sådan lyx för Mandelmanns och deras djur som har detta så nära.. Men jag är glad att jag får se det några gånger per år.. Får ta bild på det var årstid..
 
 
Bilderna från dagens inlägg, utom det på Elise, mitt barnbarn, är tagna från vår utflykt vi hade igår.. Vi var nere i Simrishamn för att titta till vår husvagn, då stannade vi till vid Vårhallen, strax innan Simrishamn.. Jag ville fotografera isbildningen som blivit av alla vågor som slagit upp på klipporna, det var så vackert överallt.. Jag gillar inte vintern, men måste medge att det kan vara otroligt vackert..
 
Nu framåt lär ju denna blogg inte handla så mycket om konserter, förklarligt nog, men det kan dyka upp lite andra bilder och mina tankar om livet.. 
Jag gillar ju att skriva, även om det kanske inte är så stort intresse för en läsare, men jag hoppas att någon kanske vill läsa mina ord och tankar..

Till nästa gång hoppas jag ni har det bra, håller avstånt, tvättar händerna och ringer en vän som kanske sitter ensam i denna pandemin <3
 
Kärlek till alla

Maria
Till top