fotomarias.blogg.se

Det är ca 6 år sedan jag föll ihop totalt och blev sjukskriven med utmattningssyndrom.. Jag bytte sedan jobb och allt blev bättre men jag skulle ljuga om jag säger att allt varit bra sedan dess..
Jag har ramlat ner flera gånger, ibland djupt och ibland inte lika djupt..
Just nu är min kropp full av oro och stress och jag mår inte alls bra.. Det behövs inte så mycket för att det skall bli så, och det kan handla om allt.. Det kan handla om jobbet, barnen, att något går fel osv.. Det är ganska jobbigt att ha det så med, och när jag inte mår bra är jag ingen bra sambo, mamma eller kollega, och jag skulle helst vilja flytta ur min egen kropp för jag är banne mig inte bra för mig själv heller..
Min högsta önskan just nu är att få jobba natt.. Och det är för att jag skall slippa att sjukskriva mig, det vill jag helst inte.. Men just nu kämpar jag med att vara den vanliga Maria på jobbet så jag klarar att jobba med våra fina barn, och jag är helt slut efter ett arbetspass.. 
Jag älskar mitt jobb, och det är säkert därför jag klarar att hålla mig uppe de timmar jag jobbar med barnen, men hur länge skall det hålla?
Just nu känns det som att när jag berättar att jag inte mår bra så är det ingen som tar det på allvar, förutom min sambo.. Han som alltid finns där ❤️

I söndags bröt jag ihop, och det var längesedan, jag försöker att hålla masken intakt, men då gick det inte mer, men Patrick fanns där, det räcker att han bara finns.. Jag är dålig på att visa och ta emot uppskattningen, men du Patrick.. Du skall veta att jag uppskattar det och jag älskar dig.. Att du bara står ut emellanåt är ett under..
Jag är rätt glad att det bara är jag och Patrick som finns här hemma, då är det bara oss jag behöver bry mig om här hemma.. Det var värre när vi hade huset fullt av ungdomar under de stunder jag mådde dåligt.. Min utmattning och ångest, tjejer som var i puberteten och heller inte mådde bra, det var ingen bra kombo för någon av oss..

Ni som varit i samma sits förstår vad jag pratar om, ni andra kommer aldrig att förstå..

Ett ledset inlägg, men det är så mitt liv är just nu, men hoppas på att det snart är bättre.. Finns ju ljusa stunder även när man mår dåligt.. Så nästa inlägg blir säkert mer muntert 😃

 

Det som är muntert är ju att våren äntligen har dykt upp här nere i Blekinge.. Me like!!! 

Njut av tisdagen och veckan..

//Maria